Genusfrågor tas inte på allvar

RAPPORT FRÅN ALMEDALSVECKAN - Sedan militären tog makten i Elfenbenskusten i en statskupp 1999 har landet förfallit både ekonomiskt och politiskt. Konflikten är värst i de norra regionerna och spänningarna är fortsatt stora mellan Gbagbo och rebelledarna. Kvinnorna har drabbats hårdast i denna konflikt och våldtas och förnedras. Denna tuffa verklighet skulle Maud Edgren-Schori och hennes man Pierre Schori möta då de åkte ner till Elfenbenskusten. Under ett seminarium arrangerat av UNIFEM Sverige, Operation 1325 och Kvinna till Kvinna berättade Maud Edgren-Schori och Pierre Schori om tiden i landet och ur olika perspektiv om FN:s arbete med våld och ojämlikhet mellan kvinnor och män. 

	Maj Britt Theorin, styrelseledamot UNIFEM Sverige och vice ordförande för Operation 1325 ledde samtalet med   Maud Edgren-Schori och Pierre   Schori under Almedalsveckan.

– Min berättelse börjar på valborgsmässoafton 2005. Jag sitter i ett flygplan på väg mot  Västafrika och ett jobb som rådgivare i genusfrågor åt FN:s biståndsprogram UNDP i Elfenbenskusten. Jag hade tagit tjänstledigt från mitt arbete på Institutionen för Socialt arbete vid Stockholms universitet. Trots att jag kände en otrolig tacksamhet för att jag fick den här chansen, började jag ångra mig när jag väl satt i flygplanet och undrade vad jag egentligen gett mig in på, berättade Maud Edgren-Schori.

Under ett års tid skulle hon ge råd i genusfrågor till program- och projektansvariga på UNDP i Elfenbenskusten så att de i realiteten implementerar gender mainstreaming i sin verksamhet. Gender mainstreaming är ett ledord i UNDP:s arbete och målsättningen är att all verksamhet som UNDP bedriver ska rikta sig till såväl män som kvinnor och att könsspecifika behov ska tillgodoses. I FN-uppdraget skulle Maud Edgren-Schori även arbeta med DDR-projektet; Disarment, Demobilisation och Reintegration, som inleddes 2003. Trots att projektet funnits sedan fyra år tillbaka har målen inte uppnåtts på grund av att ett antal hinder som försvårat och bromsat arbetet med projektet. Maud Edgren-Schoris man, Pierre Schori, arbetade även han i Elfenbenskusten under denna tid, men som chef för FN:s fredsbevarande mission i landet. Elfenbenskusten kallades tidigare som ”Det afrikanska miraklet” men de ihållande konflikterna i landet har haft förödande konsekvenser både politiskt och ekonomiskt. Sedan 2002 är landet delat i en norr- och en sydsida och en så kallad förtroendezon som FN-soldater och franska trupper bevakar sträcker sig som ett band i mitten längs hela landet och håller de två sidorna avskilda från varandra. Befolkningen i Elfenbenskusten är mycket ung och över hälften av de 18 miljoner som lever i landet är under 18 år. Bara tre procent är över 66 år och medellivslängden är mycket låg; 46 år för män och 47 för kvinnor.

I rapporten ”Targeting Women: the forgotten victims of the conflict” som Amnesty släppte i mars 2007, vittnas det om en mycket tung och dyster vardag för kvinnorna i Elfenbenskusten. Amnesty menar att situationen är mycket allvarlig och att ett heltäckande program måste initieras för att våldet inte ska fortsätta och fler kvinnor ska riskera att utsättas för sexuellt våld. Ett stort problem är att förövarna av de sexuella brotten inte riskerar några som helst straff. Enligt Amnesty ger straffriheten i landet tydliga signaler att kvinnors kroppar kan användas som måltavlor för våldtäkt i krigszoner.

Både Maud Edgren-Schori och Pierre Schori träffade många människor som antingen inte hade några som helst kunskaper om genusfrågor eller som aktivt tog avstånd ifrån dessa perspektiv, för att de ansåg att frågor om kvinnors och mäns lika rättigheter inte hade någonting att göra med säkerhetspolitiken och därmed inte hade hög prioritet.

– Vi är ju här för att skapa fred. Kvinnofrågor får vi ägna oss åt sen, sade många uppsatta män som jag arbetade med, berättade Pierre Schori.

Den 13 oktober 2000 antogs resolutionen 1325 om kvinnor, fred och säkerhet av FN:s säkerhetsråd. Resolutionen ”uppmanar enträget FN:s medlemsstater att se till att kvinnor i ökad utsträckning deltar på alla beslutsnivåer i nationella, regionala och internationella institutioner”.

– Men både ute på fältet och hos FN i Elfenbenskusten hade det inte gått in att 1325 ska praktiseras och implementeras i freds- och utvecklingsarbetet, konstaterade Pierre Schori.

Resolutionen 1325 kan tyckas vara ett stort steg i rätt riktning mot ett ökat fokus på genustänkandet, men ett stort problem i dag är, precis som Maud Edgren-Schori och Pierre Schori vittnar om, att många antingen inte känner till resolutionen eller aktivt tar avstånd ifrån den. Resolutionen saknar även ett årligt rapporteringssystem och det finns inga klara mekanismer för ansvarsfördelning och uppföljning. Resolutionen finns heller inte officiellt med som ett ämne på säkerhetsrådets agenda, vilket innebär att den må vara moraliskt bindande men inget av FN:s medlemsländer riskerar sanktioner om de inte följer upp sina åtaganden.

Trots många hinder och svårigheter lyckades Maud Edgren-Schori med hjälp från SIDA, UNOCI (United Nations Operation in Côte d’Ivoire) och med stöd från stadens borgmästare, bygga upp ett kvinnocentrum. Invigningen av centret ägde rum under första veckan i juni och är beläget i den nordvästra delen av landet, där konflikten ofta har haft sitt centrum. Resurscentret har ett mångfasetterat utbud av service och ”rum” för samtal och stillhet. Kvinnor kommer även att utbildas för att åka ut till byarna och stödja och hjälpa drabbade kvinnor.

– Jag hoppas verkligen att centret ska fungera som inspiration och hjälpa de utsatta kvinnorna att bli starka igen. Att bygga upp kvinnorna igen från grunden, sade Maud Edgren-Schori.

Under sin tid som chef för FN:s fredsoperation i Elfenbenskusten observerade Pierre Schori att många av soldaterna inte visste någonting om resolution 1325. För att komma åt detta problem lade Pierre Schori därför fram ett förslag om att en manlig undergeneralsekreterare skulle bli ansvarig för att resolutionen verkligen implementeras och exempelvis utbilda trupperna om genus innan de åker i väg på sina uppdrag. Kofi Annan tyckte att det var ett bra förslag men trots att det godkändes har det inte blivit verklighet än.

Pierre Schoris planer framöver är nu att försöka få tag på biståndsminister Gunilla Carlsson och utrikesminister Carl Bildt för att delge sina erfarenheter och ge förslag på vad Sverige kan och bör göra för att situationen i Elfenbenskusten ska förbättras. För Maud Edgren-Schori är planerna till hösten att eventuellt arbeta som gender rådgivare på Norska flyktingrådet och åka i väg på korta uppdrag i världen.

Text: Emelie Ring

.............................................................................................................................................................................. 

Löneutvecklingen, en utveckling mot ökad jämställdhet?

Finansminister Anders Borg medgav i en UNT-debattserie att ”trots att Sverige har kommit långt finns det fortfarande flera allvarliga jämställdhetsproblem att hantera. Kvinnor tjänar mindre än män, kvinnor äger mindre än män och kvinnor har mindre makt och resurser än män.” Det är fakta att kvinnor tjänar mindre än männen, jobbar deltid i större utsträckning och tar ut större delen av föräldraledigheten, och det är fakta som dessvärre inte har förändrats trots otaliga debatter, policy- och lagförändringar samt påtryckningar från många organisationer.

Så vad beror då detta fortfarande existerande gap på lönekurvan på? Anders Borg tar i artikeln upp den strukturella underordningen av kvinnor som dagens samhälle återspeglar och de könsroller den lär ut till den yngre generationen. Dessutom definierar han feminism som ”att det finns en könsmaktsordning och att man vill ändra på det” och tvekar inte att kallas sig själv feminist. Kan vi då konstatera att kvinnor väljer lågavlönade yrken inom sjukvården, äldreomsorgen, samt på dagis och skolor på grund av tidigare etablerade könsroller som de identifierat sig med? En viss sanning finns det säkerligen i detta. Oavsett om man anser att anledningen till den ojämna könsfördelningen inom dessa sektorer är biologiskt eller sociologiskt, är det rimligt att ifrågasätta det faktum att de yrken där kvinnor är överrepresenterade är de sämst betalda. Anders Borg menar att välfärdssystemet har viss skuld i detta, då ”kombinationen av offentligt dominerade verksamheter och straffbeskattning av tjänster leder till färre kvinnliga företagare vilket i sin tur sannolikt leder till färre kvinnliga chefer.” Den nya regeringen föreslår som konkreta åtgärder: att förbättra möjligheten för kvinnor att starta nya företag; förändra bidrag så att det lönar sig att arbeta fler timmar istället för deltid; införandet av jobbskatteavdraget; sänka kostnaden för att köpa hushållstjänster samt att konkurrensutsätta de kvinnodominerade branscherna. Ett förslag från alliansen på en jämställdhetsbonus har lagts fram. Bonusen skall tilldelas i form av en skattereduktion med 3 000 kronor per månad när personen börjar jobba efter föräldraledigheten och den andra personen tar ut föräldraledighet. Om några av dessa förslag kommer att bidra till ett mer jämställt arbetsklimat får tiden utvisa. Dock kan vi som individer bidra genom att motarbeta de existerande könsroller som målar kvinnan som underordnad inom arbetslivet och generellt.

Emma Stenberg

Källa: Uppsala Nya Tidning 10 mars 2007

...............................................................................................................................................................................

Almedalsveckan i Visby 8-14 juli

UNIFEM Sverige medverkar på Östersjötorget i silon, Visby hamn, under Almedalsveckan. På Östersjötorget finns många organisationer som arbetar för internationella utvecklingsfrågor representerade. Östersjötorget håller öppet mellan 8-12 juli och UNIFEM Sverige kommer tillsammans med Operation 1325 att finnas på plats med ett informationsbord och arrangera ett seminarium om FN:s Kvinnokonvention och jämställdhetsfrågor med styrelserepresentant och författare Anna Norlin. Mer info om seminariet kommer snart.

...............................................................................................................................................................................

Anmälan: senast söndag 18 februari till info@unifem.se eller 08-34 61 04

Mötet ersätter medlemsmötet vi planerade till december 2006, som ställdes in på grund av brand.

...............................................................................................................................................................................

Jämställda löner

Lönediskriminering fortsätter att vara det allvarligaste jämställdhetsproblemet på svensk arbetsmarknad. Kvinnodominerade arbeten är fortfarande starkt undervärderade. Den kompetens som kvinnor inom sådana yrkesområden besitter och det ansvar de har, värderas på grund av att arbetet förknippas med kvinnokönet på ett annorlunda sätt än motsvarande kompetens och ansvar i andra yrkesgrupper.

En förutsättning för att lagen om lika lön för lika och likvärdigt arbete ska bli genomförd i praktiken är att arbetsgivaren är skyldig att redovisa alla löneförmåner. En annan förutsättning är att det finns statistik och jämförelser mellan kvinnors och mäns löner utifrån arbetsuppgiftens art. Och JämO har många gånger påtalat bristerna ang. kartläggning av löneskillnader.

I juni 2006 antog den förra regeringen en handlingsplan för jämställda löner och det var tänkt att den skulle träda i kraft i december 2006. Men den nya regeringen meddelade strax före jul att den drar tillbaka planen, eftersom man inte vill jobba på det sättet med en handlingsplan. De vill i stället ha en jämställdhetsbonus för familjer där pappan är hemma, skattesubvention för hushållsnära tjänster och hopslagning av de fyra diskrimineringsombudsmännen.

Frågan vi i UNIFEM ställer till jämställdhetsminister Nyamko Sabuni är: Vad händer med löneskillnadsutredningen, skärpta krav på Medlingsinstitutet att jobba mot könsmässig lönediskriminering och en satsning på en gemensam utbildning för fackliga företrädare? Och hur har Jämställdhetsministern tänkt lösa detta gigantiska problem?

Vi får inte tro att lönediskrimineringen löses av sig självt.

Birgitta Ahlqvist

Ordf. UNIFEM Sverige

...............................................................................................................................................................................

20 ambassadörer ska sprida FN:s kvinnokonvention

UNIFEM Sveriges och ABF:s samarbetsprojekt "Gör världen jämställd!" fortsätter under våren 2007. Den 13-14 januari utbildades drygt 20 kvinnor från hela Sverige för att kunna sprida information om FN:s kvinnokonvention genom föreläsningar och workshops. Målgruppen är under våren ABF:s samarbetsorganisationer som är varmt välkomna att boka en ambassadör för att inspirera studiecirklar till att diskutera jämställdhetsfrågor och kvinnors rättigheter. Ambassadörer finns i regionerna centrerat kring Kiruna, Kalix, Umeå, Hudiksvall, Karlstad, Örebro, Uppsala, Stockholm, Göteborg, Helsingborg och Malmö.

För mer information och bokning av ambassadör, kontakta UNIFEM Sveriges representant Anna Norlin, 0702-53 94 74, eller Helena Westerling på ABF, 08-61 35 071.

...............................................................................................................................................................................

Abort för utländska kvinnor

Lars Ohly interpellerar den 16 januari i Sveriges Riksdag om ”Abort för utländska kvinnor”. Lars Ohly, partiledare för vänsterpartiet och medlem i UNIFEM Sverige, kommer att ställa två frågor till socialminister Göran Hägglund (kd):

1) Avser statsrådet att verkställa utredningens förslag om att utländska kvinnor ska kunna få abort i Sverige?

2) Avser statsrådet att utreda frågan om abortkliniker för utländska kvinnor? Åren 2002, 2003 och 2004 motionerade Carina Hägg (s) och jag i Sveriges riksdag  och krävde att Sverige skulle förändra sin lagstiftning så att abort för utländska kvinnor jämställs med övrig sjukvård.

Vi skrev:

"Både FN:s tredje befolkningskonferens i Kairo och FN:s befolkningskonferens i Peking betonade vikten av att kvinnor och män ska ha rätt att fatta egna beslut om sitt sexualliv och att fritt bestämma hur många barn de vill ha, utan tvång och diskriminering. I handlingsprogrammet från Pekingkonferensen understryks att alla kvinnor har rätt att själva bestämma över alla aspekter av sin hälsa, särskilt fertiliteten. Många länder har dock fortfarande långt kvar tills diskrimineringen när det gäller kvinnors rätt till sin egen kropp är undanröjd.

Svenska kvinnor har rätt såväl till abort som till en säker abort. Men enligt vår abortlag får abort utföras endast om kvinnan är svensk medborgare eller bosatt här i riket. Utländska kvinnor hindras därmed att göra abort i Sverige. Utländska kvinnor ska inte vara utestängda från att få abort i Sverige. Det måsta vara den enskilda kvinnans behov som är avgörande, inte lagstiftningen i hemlandet eller om man är bosatt i Sverige.

Sverige skiljer idag mellan abort och annan vård för utländska medborgare. Inom annan sjukvård finns möjligheten att ta emot människor från andra länder under förutsättning att vårdgivaren får ersättning för sin kostnad. Det finns idag ett stort behov av att förändra vår lagstiftning så att utländska kvinnor ska kunna få abort i Sverige även om de inte är bosatta här." 

En utredning ”Abort i Sverige” tillsattes, efter vårt motionerande. Och utredningen föreslog att abortlagen ska ändras så att en utländsk kvinna ska kunna få abort i Sverige utan prövning av särskilda skäl och enligt samma regler som en svensk kvinna.

Mot denna bakgrund ställer Ohly sin första fråga. Jag uppmanar er att läsa interpellationsdebatten på Riksdagens hemsida www.riksdagen.se och följa vad regeringen tänker göra i denna mycket viktiga fråga.

Birgitta Ahlqvist, Ordförande UNIFEM Sverige

...............................................................................................................................................................................